Ovan: P. coriacea köpt från firman Albiflora.be Belgien.

Ovan: I kvällssolen ser de tunna kronbladen ut som om de år gjorda av crepepapper.

Ovan: När jag fick hem plantan för sju-åtta år sedan var den en riktig besvikelse, en fröplanta på första eller andra året till fullt pris gör ingen glad. Långsamt har plantan växt till sig och nu när den har blivit större och i år fått fram fyra skapliga blommor tycker jag att den ändå försvarar sin plats i stenpartiet, speciellt som den blommar en vecka tidigare än alla andra vildarter i min trädgård.

Ovan: Bladverket är ljusgrönt och plantan liknar inte någon annan pion jag har. Enligt firman Albiflora.be är det här P. coriacea morocko men jag är inte säker på att det är helt rätt benämning på den här växten, speciellt med tanke på att firman inte verkar helt tillförlitlig då den levererar väldigt små plantor till fullvuxna priser.

Ovan: Till kvällen slår kronbladen ihop för att skydda ståndare och pistiller.

Man kan så Ökenrosfrön på flera olika sätt, såhär har jag gjort:
​Bästa såtid: Slutet av februari till juni.                              Blötlägg fröna i ljummet vatten i tre till fyra timmar.
Blanda Såjord och Perlite eller använd Kokosjord, fyll i en 8-9 cm plastkruka och vattna jorden. Lägg fem till sju frön i varje kruka och tryck försiktigt så de får kontakt med den fuktiga jorden, täck med en halv cm jord eller Vermiculite och spraya på vatten så det blir fuktigt. Ställ krukan i en plastpåse och stäng den.
​Ställ krukan på ljus och varm plats, t.ex. över värmeelement eller på en värmematta. 

Ökenrosfrön brukar ha bra grobarhetsprocent och     
​gror vanligen inom en vecka men vissa frön kan ta lite längre tid på sig.
När fröna har grott, öppna påsen succesivt under ett par dagar och nu skall plantorna få vänja sig vid fullt solsken. Först någon timme per dag, efter hand längre tid.
Redan tio-fjorton dagar efter sådd har den lilla frö-plantan utvecklat en knubbig stam och man ser redan att det är en suckulent växt man har att göra med.                      

När fröplantan har fått ca sex blad, efter ca två månader, är det dags för plantering i egen kruka, gärna plast sju-nio cm, som plantan kan stå i någon månad eller över vintern. Hellre för liten än för stor kruka, om krukan är stor i förhållande till plantan kan det dröja länge innan jorden torkar ut och det kan då finnas risk för rot-röta.                                              Jordblandningen kan bestå av tredjedel Krukväxtjord, en tredjedel Perlite och en tredjedel Lava/Pimpsten. Kokosfiber är också bra när man vill ha en genomsläppig jord. Inom några dagar får plantorna vänja sig vid full sol igen. De trivs bra i soligt fönster i 22-35 grader och tål nog hur varmt som helst. Under arton grader stannar tillväxten av, därför är  utomhus-placering nästan uteslutet eller i.a.f. bara lämpligt tillfälligt.                                                                            

Helt plötsligt blev det vargavinter och gott om tid att sortera pionbilderna från sommaren som gick.

Ovan: Det här är nog min favorit-bild från sommaren som gick, det är `Festiva Maxima´ som hänger på gärdsgården. En gammal klassisk luktpion från den franske odlaren Miellez, i odling sedan 1851.

Ovan: En annan av de gamla beprövade franska sorterna är `Èdulis Superba` från odlaren Lemon. Den presenterades redan 1824 och fyller alltså 200 år nästa år. Både `Festiva  Maxima`och Èdulis Superba` är bra exempel på odlingsvärda pioner som inte behöver kosta många kronor i anskaffning. Lite pyssel med stöttning i blomningstiden får man räkna med men det är väl värt besväret.

Ovan: Lite osäkert vilken luktpionen i förgrunden är men jag lutar åt att det är `Madame Calot`. Klart är dock att det är en gammal sort då det är en delning från en planta som växt på samma plats i hundra år. Då det finns rosa namnsorter i tusental kan man inte alltid vara säker på vilken sort det är man har under näsan.

Ovan: Här ser man en lite modernare pion, hybriden `Coral Charm` som registrerades 1964.

Ovan: Pion hybriden ´Cytherea´ blev med sina 15 röster klar vinnare av titeln "Den vackraste pionen" i år.

Ovan: En annan hybrid,´Lemon Chiffon´ kom med sina 9 röster på andra plats.

Ovan: ´Soft Salmon Sauser´ fick sex röster och kom därmed på tredje plats.

Ovan: På delad fjärde plats, med 5 röster vardera, kom denna kvartett vackra pioner: ´Pastelegance´, ´Garden Peace´, Purpurfläckig Buskpion (Rockii hybrid),  och ´Scarlet Heaven`.

Ovan: Bland alla de139 inlämnade rösterna drogs en vinnare som fick en pion-planta i pris, den lyckliga vinnaren blev Elsie Pettersson som poserar här i skuggan med vinst-pionen.

Ovan: I gissningstävlingen om tomtens storlek, där man hade gissat ganska vilt mellan 149 och 8900 kvadratmeter, var det två rätta svar inlämnade. Det rätta svaret var 1400 kvadratmeter och det rätta svaret hade inlämnats av Annika Anderstedt samt Agnes Kneiszl, Agnes ses till vänster på bilden här ovan. Båda vinnarna får en pionplanta vardera i pris.

Ovan: Det gamla ordspråket "Fint folk kommer alltid sent" stämmer väl in på `Myrtle Gentry` som är den allra sista att slå ut bland de ca 200 pionerna i min trädgård. Den mycket vackra ljust rosa blomman som är tätt fylld har enligt min näsa den godaste doften i min pionsamling. I litteraturen beskrivs doften som,  stark och söt doft av Tea rose.

Plantan har stadiga stjälkar som bara behöver ha ett enklare stöd under blomningstiden. 
Odlaren/uppfödaren Brand i USA namngav pionen efter sin hushållerska, och den registrerades 1925. 
`Myrtle Gentry`finns att beställa hos Warmerdam i Holland. www.paeoniapassion.com/catalogue/products/514-Myrtle-Gentry?page=11

Ovan: ´Myrtle Gentry´har sidoknoppar, vilket förlänger blomnijngstiden.

Ovan: Om man tittar lite närmare ser man några rödmyror som är i färd med att samla in sött sekret som utsöndras på blomknopparna. Jag kan se en myra på varje knopp, samt en nyckelpiga på den större knoppen.

Ovan: Nästan lika sen som `Myrtle Gentry` är den här fröplantan efter `White Wings` Jag har gett den  trädgårdsnamnet "Store Thor" efter ett av barnbarnen. Trots att frö-mamman är enkelblommande är blommorna mycket stora och välfyllda. På grund av blommornas tyngd behöver stjälkarna ett riktigt stöd uder blomningstiden.

Ovan: P.corsica, är en av de allra första pionarterna som slår ut här i trädgården. I år fick den frostskydd några nätter för att inte riskera skador på blommorna.

Ovan: Tidigt på våren när skotten kommer upp ur jorden är de håriga för att stå emot frost och när bladen sedan har utvecklats blir de nästan läderartade, som ett solskydd antar jag.

Ovan: P.corsika är enligt min mening en av de allra vackraste pionerna. Det är inte så lätt att få rätt färg på pionblommorna vid fotografering. Blomman i mitten visar bäst hur färgen är i verklighgeten.

Ovan: Plantan blir 50-60 cm hög, det här är en frösådd som är tio år vid det här laget

Ovan: Kärt barn har många namn, förutom P.corsica kallas/har den kallats för P.morisii, P.russoi samt P..Gennargentu efter en växtplats på ett italienskt berg.

I går kvälls var jag inbjuden till Gotlands Trädgårdssällskap för att visa bilder och föreläsa om pioner.

Ovan: Mötet hölls i IOGT-lokalen, Vita Huset, på Ekmansgatan i Visby.

Ovan: Efter föreläsningen fanns möjlighet att köpa pionplantor och pionfrön som jag hade haft med mig, intresset var stort.