Under de senaste veckorna har jag haft Öppen Trädgård vid ett flertal tillfällen, bl.a. har PRO Hemseorten, Gotlands Trädgårdsamatörer och Gotlands Trädgårdssällskap varit inbjudna. I samband med visningarna av trädgården har besökarna fått rösta på "Den vackraste pionen i trädgården" samt deltagit i en tävling där det gällde att gissa trädgårdens area i kvadratmeter. 139 personer har avlämnat röster, vilka fördelats på 52 av de 175 olika arter och sorter som finns i trädgården. Ovan: Pion hybriden ´Cytherea´ blev med sina 15 röster klar vinnare av titeln "Den vackraste pionen" i år. Ovan: En annan hybrid,´Lemon Chiffon´ kom med sina 9 röster på andra plats. Ovan: ´Soft Salmon Sauser´ fick sex röster och kom därmed på tredje plats. Ovan: På delad fjärde plats, med 5 röster vardera, kom denna kvartett vackra pioner: ´Pastelegance´, ´Garden Peace´, Purpurfläckig Buskpion (Rockii hybrid), och ´Scarlet Heaven`. Ovan: Bland alla de139 inlämnade rösterna drogs en vinnare som fick en pion-planta i pris, den lyckliga vinnaren blev Elsie Pettersson som poserar här i skuggan med vinst-pionen. Ovan: I gissningstävlingen om tomtens storlek, där man hade gissat ganska vilt mellan 149 och 8900 kvadratmeter, var det två rätta svar inlämnade. Det rätta svaret var 1400 kvadratmeter och det rätta svaret hade inlämnats av Annika Anderstedt samt Agnes Kneiszl, Agnes ses till vänster på bilden här ovan. Båda vinnarna får en pionplanta vardera i pris.
1 Comment
Ovan: Det gamla ordspråket "Fint folk kommer alltid sent" stämmer väl in på `Myrtle Gentry` som är den allra sista att slå ut bland de ca 200 pionerna i min trädgård. Den mycket vackra ljust rosa blomman som är tätt fylld har enligt min näsa den godaste doften i min pionsamling. I litteraturen beskrivs doften som, stark och söt doft av Tea rose. Plantan har stadiga stjälkar som bara behöver ha ett enklare stöd under blomningstiden. Odlaren/uppfödaren Brand i USA namngav pionen efter sin hushållerska, och den registrerades 1925. `Myrtle Gentry`finns att beställa hos Warmerdam i Holland. www.paeoniapassion.com/catalogue/products/514-Myrtle-Gentry?page=11 Ovan: ´Myrtle Gentry´har sidoknoppar, vilket förlänger blomnijngstiden. Ovan: Om man tittar lite närmare ser man några rödmyror som är i färd med att samla in sött sekret som utsöndras på blomknopparna. Jag kan se en myra på varje knopp, samt en nyckelpiga på den större knoppen. Ovan: Nästan lika sen som `Myrtle Gentry` är den här fröplantan efter `White Wings` Jag har gett den trädgårdsnamnet "Store Thor" efter ett av barnbarnen. Trots att frö-mamman är enkelblommande är blommorna mycket stora och välfyllda. På grund av blommornas tyngd behöver stjälkarna ett riktigt stöd uder blomningstiden.
Ovan: P.corsica, är en av de allra första pionarterna som slår ut här i trädgården. I år fick den frostskydd några nätter för att inte riskera skador på blommorna. Ovan: Tidigt på våren när skotten kommer upp ur jorden är de håriga för att stå emot frost och när bladen sedan har utvecklats blir de nästan läderartade, som ett solskydd antar jag. Ovan: P.corsika är enligt min mening en av de allra vackraste pionerna. Det är inte så lätt att få rätt färg på pionblommorna vid fotografering. Blomman i mitten visar bäst hur färgen är i verklighgeten. Ovan: Plantan blir 50-60 cm hög, det här är en frösådd som är tio år vid det här laget Ovan: Kärt barn har många namn, förutom P.corsica kallas/har den kallats för P.morisii, P.russoi samt P..Gennargentu efter en växtplats på ett italienskt berg.
I går kvälls var jag inbjuden till Gotlands Trädgårdssällskap för att visa bilder och föreläsa om pioner. Ovan: Mötet hölls i IOGT-lokalen, Vita Huset, på Ekmansgatan i Visby. Ovan: Efter föreläsningen fanns möjlighet att köpa pionplantor och pionfrön som jag hade haft med mig, intresset var stort.
Ovan: Efter ett par veckor med finväder kom det ett efterlängtat regn i natt, visserligen bara 3 mm men man får vara glad åt alla droppar som kommer ner. På bilden 'Nordic Paradox' som är en av de mer sällsynta pionerna i samlingen.. Ovan: En 10-årig fröplanta av Bergpion, P. officinalis Ovan: En annan fröplanta av Bergpion. Ovan: Ytterligare en Bergpion, den här växer intill husets sydvägg, så den har hunnit betydligt längre i utvecklingen. Ovan: Rhodospionen P.rhodia, är känslig för stark sol så den har fått ett litet solskydd mot söder. Ovan: En Svavelpionhybrid från ovan, ett naturens eget konstverk. Ovan: P.corsica´s skott har "pälsklädsel", till skydd mot sen kyla och nattfrost. Ovan från vänster: Hybriden 'Sunny Boy', Hybriden Postilion, extra tidiga hybriden 'Nova' med sina stora runda knoppar. Ovan: Sist i raden kommer Luddpionen, P. mollis
Nedan: Nu medan pionerna i trädgården ägnar sig åt vintervilan passar jag på att göra ett inlägg om frösådd av Ökenros.Ovan: Ökenros är en krukväxt som jag upptäckte så sent som för några år sedan, det är en växt som trivs inomhus i ett soligt och varmt fönster. Man kan hitta blommande plantor i handeln på våren-försommaren men det är lätt och roligt att driva upp egna fröplantor, med lagom vatten och näring och mycket sol och mycket värme växer de snabbt och blommar inom två till tre år. Ovan: Efter några misslyckade inköp av Ökenrosfrön hittade jag AdeniumBigBay Webshop där jag beställde färska frön och så-subtrat. Här ligger fröna i blöt i ljummet vatten några timmar innan sådden. Här är det i början av april 2020. Tyvärr verkar den firman ha lagt ner sin försäljning av Ökenrosfrön nu. Ovan: Redan efter tio dagar har det börjat grönska i krukorna. Grobarheten var mycket god, även frön som jag sparade till våren 2021 grodde i det närmaste mangrant. Efter 14 dagar har de flesta av fröna grott och när man tittar lite närmare på de små knubbiga plantorna ser man redan nu att det är fråga om succulenta växter. Ovan: Sex veckor efter sådden har plantorna växt till och nu är det dags för omskolning. I några av så-krukorna är det enbart kokosjord och i några har jag blandat Perlite i kokosjorden. Ovan: Omplanterade i 9 cm krukor, plantorna kan troligen stå kvar i samma krukor till nästa år. Jorden består här av en blandning av krukväxtjord, Perlite och pimpsten/lava. När de små plantorna rotat sig är det dags att vänja dem vid mera sol, efter någon vecka tål de obegränsat med sol. Ökenrosorna kräver sol och värme för att växa bra. Den här plantan som nu är ett halvår har stått i ett varmt och soligt söderfönster under sommaren. De trivs och växer bra i 25-35 graders värme, de brås tydligt på sina förfäder från afrikanska öknar och verkar tåla hur mycket värme som helst. Jorden är mycket väldränerad så jag har vattnat ganska ofta och gett en svag dos Blomstra växtnäring vid varannan vattning under sommaren. Ovan: Tidig vår, nu är plantorna ett år gamla och har börjat grönska igen efter övervintringen då de såg lite ledsna ut och tappade några blad. Fröplantorna får olika utseende då fröna kommer från korsningar mellan olika Ökenros-sorter. Ovan: Frösådd i april 2021 och blomning i juli -22, ytterligare några av fröplantorna gick i blom senare på sommaren -22 men de flesta av plantorna i "kullen" väntar med blomningen till nästa år. Ovan: Här ses de fröplantor som hann med att blomma sensommaren 2022, innan plantorna gick in i vintervila i slutet av oktober. Det är inte bara plantorna som får olika utseende, även blommorna får lite olika färger och former, färgerna ser ut att hålla sig i den rosa färgskalan.
Ovan: 'Lovebirds' är en av Arthur Saunders alla hybrider, presenterad av Smetana 1994. Fröföräldern är okänd. Ovan: På våren är bladen rödaktiga, färgen blir starkare om plantan har en solig placering. Ovan: Som nyutslagen är blomman rosa och bleknar sedan till vitt. Ovan: Redan samma dag på eftermiddagen har blomman bleknat ett par nyanser. Ovan: I likhet med de flesta andra pionsorterna växer och blommar 'Lovebirds' bäst om plantan får en placering där det är sol större delen av dagen. Ovan: I blommans mitt påminner pistillerna med sina röda märken om två turturduvor som gosar, därav har pionen fått sitt namn. Fram på höstkanten brukar man i frökapslarna hitta ett fåtal ganska stora fertila frön. Ovan: Här har 'Lovebirds' fått besök av en Gräsgrön Guldbagge som äter av blommans pollen. Ovan: På varje stjälk har 'Lovebirds' i regel ett par sidoknoppar, vilket förlänger blomningstiden. Ovan: 'Lovebirds' är en mycket kraftigt växande hybrid som blir 90 cm hög och den täcker mer än en kvadratmeter inom några år. Här blir plantan i min trädgård beundrad av Irma och Lena på "Pionens dag".
Ovan: En av Prof. Arthur Saunders alla vackra skapelser, 'Moonrise' är en korsning mellan P. lactiflora och P. peregrina som registrerades 1949. Den här plantan är inköpt från odlaren Warmerdam Holland. paeoniapassion.com/Catalogus/Detail/Moonrise Ovan: 'Moonrise' tillhör de tidiga hybriderna. Ovan: I likhet med andra pioner får 'Moonrise' besök av myror som är intresserade av det söta sekret som bildas på blomknopparna. Ovan: Efter några veckor har bladverket utvecklats och fått en friskt grön färg. Plantan blir ca 80 cm hög, har stadiga stjälkar som knappast behöver stöttas. Ovan: Sidoknopparna, vanligtvis 2-3 stycken på varje stjälk, förlänger blomningstiden. Ovan: Blomman saknar doft men har gott om ståndare och är omtyckt av bin, humlor och andra insekter som äter eller samlar pollen. 'Moonrise' bildar frön, hos mig brukar fröskörden bli sparsam men de frön som utvecklas är fertila och fröplantorna brukar bli kraftiga och växer förhållandevis fort. Ovan: 'Moonrise' är en pion som har haft mycket stor betydelse i arbetet att ta fram nya hybrider och ingår i många av de modernare hybriderna. Ovan: 'Pastelegance', 'Salmon Dream' och 'Lemon Chiffon' är några av de välkända hybrider som har anlag av 'Moonrise' i sitt ursprung.
Ovan: P. rhodia, den rent vita blomman är värd att beskåda på nära håll, här ser man de gracila ståndarna och i mitten pistillernas eleganta röda märken. P. rhodia är den allra tidigaste av de örtartade pionerna i min trädgård här i zon 1 i Sverige. Här kommer de gröna bladen upp redan i början av april. Ovan: En månad senare är blomknopparna synliga ovan bladverket och nu får man bara hoppas på att det inte blir allför många minusgrader på nätterna. Ovan: På sin naturliga förekomst på Rhodos växer pionen på 500-600 meters höjd i gles barrskog. Träden ger de tunna ljusgröna bladen ett visst skydd mot solen. De andra pionerna i min trädgård är placerade i fullt solsken men för att efterlikna de naturliga betingelserna i hemtrakterna har jag vid den här plantan gjort ett litet arrangemang som skyddar mot starkt solsken. I bakgrunden blommar ett litet exemplar av den nära släktingen P. clusii. Ovan: P. rhodia är endemisk för Rhodos och växer där på väldränerad kalkrik berggrund, även här i min trädgård är växtplatsen väldränerad och jordmånen är kalkrik, kanske är det därför som den kan växa och blomma här utan speciella arrangemang, förutom ett litet solskydd. Ovan: Den här plantan är sju år gammal, den blommade första gången i fjol då den var sex år. I jämförelse med andra pioner är den väldigt liten och svagväxande de första åren så den tar lite längre tid på sig än andra arter för att komma igång med blomning. Sedan 1979 är Rhodospionen skyddad enligt Bernkonventionen, vilket bl.a. innebär att man inte får plocka eller gräva upp den och att man inte får sälja rötter, frön eller andra delar av den. Den här plantan härstammar från frön skördade på Rhodos 1975, något dokument som styrker att fröskörden skedde innan 1979 finns dock inte så det är olagligt och inte aktuellt att sälja frön eller delningar av den här plantan.
Ovan: Jag började samla på pioner 2011 och året efter tog jag tillvara några frön och sådde enligt anvisningar i Hermann Krupkes bok 'Min passion för pioner'. Sedan dess har jag sått pionfrön varje år, sammanlagt rör det sig väl om ett tusental frön som jag har sått, kanske är det fler. Fröet till den här pionen sådde jag i juni 2017. Det är nu femte sommaren efter sådd och i år vid första blomningen har den halvfyllda blommor. Jag har gett den trädgårdsnamnet "Keanu", namnet har jag lånat av yngsta barnbarnet. Ovan: Knopparna har rundad form och som alla andra pionknoppar får dom besök av myror som är intresserade av det söta som som utsöndras på knopparna. Ovan: Plantan är betydligt lägre än de jämnåriga fröplantorna så jag gissar att höjden kommer att stanna vid 50-60 cm, i år når den bara 40 cm. En lågväxande pion ser väl inte så pampig ut men har sina fördelar om man bara har blåsiga lägen att välja på. Ovan: Som vanligt när det gäller fröplantor av pion får man räkna med att det tar några år innan växt och blommor har bestämt sig för hur de skall se ut. Om plantan fortsätter att trivas och växa till sig är det troligt att den får mer fyllda blommor framöver. Ovan: Bladverket har en friskt grön färg och har hållit sig fint hela sommaren, vilket är ett plus om pionen får en väl synlig plats.
|
Välkommen att kommentera eller ställa frågor i "comments" eller under fliken kontakt.
May 2024
|