Paeonia rhodia, Rhodospion.

Ovan: P. rhodia, den rent vita blomman är värd att beskåda på nära håll, här ser man de gracila ståndarna och i mitten ​pistillernas eleganta röda märken.

P. rhodia är den allra tidigaste av de örtartade pionerna i min trädgård här i zon 1 i Sverige. Här kommer de gröna bladen upp redan i början av april.

Ovan: En månad senare är blomknopparna synliga ovan bladverket och nu får man bara hoppas på att det inte blir allför många minusgrader på nätterna.

Ovan: På sin naturliga förekomst på Rhodos växer pionen på 500-600 meters höjd i gles barrskog. Träden ger de tunna ljusgröna bladen ett visst skydd mot solen.
De andra pionerna i min trädgård är placerade i fullt solsken men för att efterlikna de naturliga betingelserna i hemtrakterna har jag vid den här plantan gjort ett litet arrangemang som skyddar mot starkt solsken.
​I bakgrunden blommar ett litet exemplar av den nära släktingen P. clusii.

Ovan: P. rhodia är endemisk för Rhodos och växer där på väldränerad kalkrik berggrund, även här i min trädgård är växtplatsen väldränerad och jordmånen är kalkrik, kanske är det därför som den kan växa och blomma här utan speciella arrangemang, förutom ett litet solskydd.

Ovan: Den här plantan är sju år gammal, den blommade första gången i fjol då den var sex år. I jämförelse med andra pioner är den väldigt liten och svagväxande de första åren så den tar lite längre tid på sig än andra arter för att komma igång med blomning.

Sedan 1979 är Rhodospionen skyddad enligt Bernkonventionen, vilket bl.a. innebär att man inte får plocka eller gräva upp den och att man inte får sälja rötter, frön eller andra delar av den. Den här plantan härstammar från frön skördade på Rhodos 1975, något dokument som styrker att fröskörden skedde innan 1979 finns dock inte så det är olagligt och inte aktuellt att sälja frön eller delningar av den här plantan.