Blog Archives

Dillpion, Paeonia Tenuifolia, Rubra Plena

11/24/2013

Bara en blomma hade den här nyplanterade Dillpionen i våras.
Men förevigad med kamerans hjälp förmår ändå denna enda blomma att sprida ljus i novembermörkret.

Dillpionen har sitt ursprung i östra/sydöstra Europa. Från Ungern till Balkan, Krim bort till Kaukasus.
Dillpionen har, liksom Bondpionen, förekommit länge som trädgårdsväxt i Europa.
Den dubbla formen av Dillpionen beskrivs första gången i England, för 250 år sedan.

0 Comments

Sommarens alla gula pioner i ett bildspel.

11/14/2013

0 Comments

Tre vita luktpioner

11/9/2013

0 Comments

Primevère, en luktpion med japansk blomform. Som nyutslagen har blomman en svavelgul mitt som sedan bleknar under blomningen. Hos äldre och mer etablerade plantor blir blommorna större och nästan fyllda. Blommorna doftar gott.
Den här pionen är kommer från den franske pionodlaren Lemoine och presenterades 1907.
Blomningstid: Medeltidig.
Höjd: 85 cm
Den här pionen behöver stöd under blomningen.

Duchess de Nemours, en vit dubbel pion som varit i odling länge, redan 1856 presenterades den av Calot i Frankrike.
Den här pionen har relativt små blommor som är vackert formade med rundade kronblad och glest fylld mitt. Ljusgul mitt när den slår ut men bleknar sedan till vitt.
Duchess de Nemours är en tidig sort som blommar rikt och pålitligt.
Vackert grönt bladverk.
Stjälkarna kan var lite veka och kan behöva stöd under blomningstiden.
Höjd 85 cm.
God doft.

Elsa Sass

Stora vita rosformade blommor som tar tid på sig att slå ut, blommorna håller länge.
Mörkgrönt bladverk, kraftigt växtsätt och starka stjälkar.
Blommar mycket sent.
Höjd: 75 cm.
Presenterad av Sass USA 1930.

Elsa Sass

0 Comments

Gula pioner, från Paeonia lutea till Itoh-hybrider.

11/2/2013

0 Comments

Buskpioner har odlats som prydnadsväxter i Kina och Japan sedan mycket länge.
I Kina med säkerhet sedan Sung-dynastin (581-618 e.Kr.)
För ca. ett hundra år sedan började man i Frankrike och sedan även i USA att korsa storblommiga buskpioner med gula småblommande vilda buskpioner, med mål att få fram gula storblommiga buskpioner. Något som inte funnits tidigare.
Här nedan ses två exempel på småblommiga buskpioner:

Här nedan ses några exempel på resultaten av dessa korsningar:

`Souvenir de Maxime Cornu´ (Frankrike)

Jag är osäker på vad den här heter men troligen är det High Noon (Saunders USA 1952)

Roman Gold (Saunders USA 1941)

I slutet av 40-talet lyckades en japansk odlare, Toichi Itoh, med konststycket att korsa en sådan storblommig dubbel gul buskpion (Alice Hardings) med en luktpion (Kakoden) och de första Itoh-hybriderna såg så småningom dagens ljus.
Efter det har man i USA fortsatt förädlingsarbetet med att korsa vedartade pioner med örtartade pioner och numera finns det många Itoh/intersektions-hybrider i de flesta färger.
Nedan två gula Itoh-hybrider:

Bartzella (Roger Andersson USA 1986)

Garden Treasure (Hollingsworth USA 1984)

Garden Treasure

0 Comments

Dillpion, Paeonia Tenuifolia, Rubra Plena

Sommarens alla gula pioner i ett bildspel.

Tre vita luktpioner

Gula pioner, från Paeonia lutea till Itoh-hybrider.

Välkommen att kommentera eller ställa frågor i "comments" eller under fliken kontakt. Arkiv

Välkommen att kommentera eller ställa frågor i "comments" eller under fliken kontakt.

Arkiv