Våren är här, nu är dags att sätta spaden i jorden igen.
När det gäller plantering av luktpioner går jag efter samma recept som förra året. När man ser på alla pionskott som sticker upp ur jorden nu ser det ut som om det var ett bra recept.
Luktpioner kan leva hur länge som helst men behöver gott om plats både ovan och under jord för att utvecklas optimalt. Beräkna att en pionplanta behöver en kvadratmeter för att utvecklas väl.
Börja med att välja ut en plats i sol eller halvskugga. Lite skugga gör att blommorna håller sig längre men plantera inte nära träd eller större buskar vars rötter har en benägenhet att roffa åt sig både fukt och näring.
Först gäller det att gräva ut planteringsgropen, 50cm djup och 50cm bred, använd drygt hälften av den befintliga jorden och tillsätt sedan någon färdig jordblandning.
Se till att använda en näringsrik och stabil planteringsjord och undvik de billigare alternativen som har en förmåga att sjunka ihop ganska snabbt.
(Har man tillgång till välbrunnen kogödsel och kompost så är det förståss att föredra som jordförbättring.)
Lägg i en näve benmjöl. Blanda sedan om ordentligt. Fyll sedan planteringshålet med jordblandningen, det skall vara så mycket jord så att det bildas en liten kulle - jorblandningen har en förmåga att sjunka ihop så småningom.
Så här längt kan man förbereda, gärna någon vecka innan planteringen.
När man skall plantera sin pion skall den stå ganska grunt, står pionen i kruka skall ytan på krukklumpen komma i eller strax under jordytan. Om det är pionrötter man skall plantera skall stället där skotten växer fram hamna ca 5 cm under jordytan.
Tryck sedan till jorden och vattna. Sedan klarar sig pionen i årtionden. Lite stöttning kan behövas om man har valt en sort med veka stälkar.
Vissna stjälkar och blad tas bort på våren, då har plantan haft skydd mot kylan på vintern.
Om man är en ordningsmänniska som inte tål att se vissna växter kan man klippa ner plantan på hösten. Det lär fungera lika bra det.
Pioner är mycket tåliga.
Om man har investerat i en vildart som kan ha lite individuella önskemål eller om man skall plantera en buskpion är det värt att läsa på lite ordentligt, se litteraturförslag på bokhyllan.
När det gäller plantering av luktpioner går jag efter samma recept som förra året. När man ser på alla pionskott som sticker upp ur jorden nu ser det ut som om det var ett bra recept.
Luktpioner kan leva hur länge som helst men behöver gott om plats både ovan och under jord för att utvecklas optimalt. Beräkna att en pionplanta behöver en kvadratmeter för att utvecklas väl.
Börja med att välja ut en plats i sol eller halvskugga. Lite skugga gör att blommorna håller sig längre men plantera inte nära träd eller större buskar vars rötter har en benägenhet att roffa åt sig både fukt och näring.
Först gäller det att gräva ut planteringsgropen, 50cm djup och 50cm bred, använd drygt hälften av den befintliga jorden och tillsätt sedan någon färdig jordblandning.
Se till att använda en näringsrik och stabil planteringsjord och undvik de billigare alternativen som har en förmåga att sjunka ihop ganska snabbt.
(Har man tillgång till välbrunnen kogödsel och kompost så är det förståss att föredra som jordförbättring.)
Lägg i en näve benmjöl. Blanda sedan om ordentligt. Fyll sedan planteringshålet med jordblandningen, det skall vara så mycket jord så att det bildas en liten kulle - jorblandningen har en förmåga att sjunka ihop så småningom.
Så här längt kan man förbereda, gärna någon vecka innan planteringen.
När man skall plantera sin pion skall den stå ganska grunt, står pionen i kruka skall ytan på krukklumpen komma i eller strax under jordytan. Om det är pionrötter man skall plantera skall stället där skotten växer fram hamna ca 5 cm under jordytan.
Tryck sedan till jorden och vattna. Sedan klarar sig pionen i årtionden. Lite stöttning kan behövas om man har valt en sort med veka stälkar.
Vissna stjälkar och blad tas bort på våren, då har plantan haft skydd mot kylan på vintern.
Om man är en ordningsmänniska som inte tål att se vissna växter kan man klippa ner plantan på hösten. Det lär fungera lika bra det.
Pioner är mycket tåliga.
Om man har investerat i en vildart som kan ha lite individuella önskemål eller om man skall plantera en buskpion är det värt att läsa på lite ordentligt, se litteraturförslag på bokhyllan.
