När jag i år fick en ny inbjudan tackade jag ja utan minsta tvekan, speciellt som Gitte Mosgaard, arbetskamrat
sedan länge, lovade att följa med om där skulle uppstå några språkliga problem.
Några erfarenheter rikare: Trädgårdsmänniskor verkar vara vänliga själar var man
än kommer och språket var inte alls något hinder för kommunikationen.
Och aldrig skall jag kånka med mig isgrus till utlandet fler gånger...