Bondpionerna som fanns på plats här i trädgården när jag flyttade in för 5 år sedan har blommat troget varje år. Men de har varit småväxta och sett lite undernärda ut där de stått i ett utsatt soligt läge mellan ett äppelträd och en häck.
När jag skulle dela och plantera om pionerna förra hösten förstod jag varför de hade sett så beklämda ut. Jorden de stod i förtjänade inte benämningen jord, det var ett enda virrvarr av röttet från äppelträdet och från häckbuskarna. Men som pioner är ett uthålligt släkte hade de ändå blommat snällt varje år, troligen ända sedan det att trädgården anlades någongång på 1950-talet.
Nu har bondpionerna fått en ny placering som i allafall erbjuder tillfällig skugga under dagen. Jorden är näringsberikad och som extra säkerhetsåtgärd har jag fodrat den ena sidan av planteringsgropen med en gummiväv för att hålla sugna trädrötter på avstånd.
Det syns redan ny att pionplantorna har uppskattat de nya omständigheterna, blommorna är redan nu större än de har varit under tidigare år.
När jag skulle dela och plantera om pionerna förra hösten förstod jag varför de hade sett så beklämda ut. Jorden de stod i förtjänade inte benämningen jord, det var ett enda virrvarr av röttet från äppelträdet och från häckbuskarna. Men som pioner är ett uthålligt släkte hade de ändå blommat snällt varje år, troligen ända sedan det att trädgården anlades någongång på 1950-talet.
Nu har bondpionerna fått en ny placering som i allafall erbjuder tillfällig skugga under dagen. Jorden är näringsberikad och som extra säkerhetsåtgärd har jag fodrat den ena sidan av planteringsgropen med en gummiväv för att hålla sugna trädrötter på avstånd.
Det syns redan ny att pionplantorna har uppskattat de nya omständigheterna, blommorna är redan nu större än de har varit under tidigare år.
