Bergpion och Bondpion

Pioner har sedan urminnes tider använts som läkeväxter och prydnadsväxter i Europa. Redan i det antika Grekland och kanske ännu tidigare användes pioner som medicinalväxt.
Som prydnadsväxt tillhörde pioner de växter som allra tidigast infördes från det vilda och odlades i de första europeiska trädgårdarna.
Bergpionen P. officinalis ssp officinalis är en av arterna som förekommit som medicinalväxt och ännu används som prydnadsväxt, till en början den enkla arten och sedan även i flera olika fyllda varianter. De bubbla varianterna, Bondpionerna, anses vara hybrider mellan P.officinalis och P. peregrina och benämnes P. x festiva i Sverige.

Ovan: Bilderna visar några exempel på P. officinalis från frösådd, jag är osäker på
vilka underarter de är eller om de är korsningar. Hur som helst är de mycket tåliga växter som pryder en solig plats i trädgården.

Ovan: De enkla officinalispionerna har rikligt med pollen som uppskattas av humlor och bin.

Ovan: Här ses ett bevis på att Bondpionen är en riktigt gammal prydnadsväxt. Bilden visar en del av ett blomsterstilleben med vit och röd Bondpion, tavlan är målad av en holländsk mästare på 1500-talet. Även rosa Bondpioner förekommer på liknande blomsterstilleben från 1500-talet.
Bondpionerna är robusta växter som kan bli hundra år och mer.
Bondpion brukar, tillsammans med syren, vara de växter som dröjer sig kvar längst vid gamla övergivna torp och stugor. Det är inte helt ovanligt att man i försommartid hittar blommande Bondpioner vid någon gammal husgrund, långt efter att andra blomväxter blivit utkonkurrerade av gräs och sly.

Ovan: Vit Bondpion ’Alba Plena’. Den vita Bondpionen slår ut ljust rosa och efter ett par dagar blir den rent vit. 

Ovan: ’Lize van Veen’ är en gammal kulturform som i färg beskrivs av leverantören Ruud Warmerdam vid Warmerdam Paeonia som ett mellanting mellan den vita ’Alba Plena’ och ’Mutabilis Plena’. Blomman på bilden är en första-års blomma och jag förväntar mig att  plantan skall ge stora tätt fyllda blommor inom ett par år. 

Ovan: ’Mutabilis Plena’ när blomman slår ut är den mörkt rosa, efter några dagar bleknar blomman till ljust rosa.

Ovan: ’Rosea Plena’ när blomman slår ut är den mörkt fuchsiarosa och bleknar succesivt. Bondpionerna är tåliga växter som klarar konkurrens och gör sig fint även i ett mindre välskött hörn av trädgården, där kan sedan bladen vissna ner i lugn och ro fram på höstkanten.

Ovan: Den vanliga röda Bondpionen ’Rubra Plena’ i en cementkruka som stått ute i det fria året om de senaste 5 åren. Så här skall ju  ingen pion behöva stå men jag kan inte låta
bli att visa bilden som visar att en Bondpion kan både överleva och utveckla sig även under riktigt ogynnsamma förhållanden, i år hade plantan 12 fina blommor.

I officinalisgruppen finns även några småväxta sorter som fungerar fint som trädgårdsväxter.
Ovan: P. officinalis ’Anemoneflora’ bildar en 40-45 cm hög kompakt planta som pryder sin plats i ett stenparti eller i rabatten då plantan är stadig och bladen håller sig vackra fram till frosten kommer. 

Ovan: P. ’Nordic Paradox’ registrerades så sent som 2016.
Den här lilarosa fyllda dvärgpionen har varit känd i de nordiska länderna under flera olika namn bl.a. ”Midsommarpion”. Det finns herbarieexemplar av den här växten bevarade från 1600-talet, så bevisligen har den funnits i minst 400 år. Den här 50 cm höga plantan är
i likhet med P. ’Anemoneflora’ troligen en mutation/variant av P. officinalis ssp humilis. Den bildar en kompakt planta som håller sig fin hela säsongen.