Ljust rosa P. daurica fröplanta, mörkt rosa P. mollis och P. mlokosewitschii.
Ovan: SMHI utlovade efterlängtat regn, då fick några pionblommor följa med in. Ljust rosa P. daurica fröplanta, mörkt rosa P. mollis och P. mlokosewitschii. Ovan: Luddpion, P. mollis Ovan: P. daurica, fröplanta Ovan: P. daurica, fröplanta, på nära håll. Ovan: Frösådd korsning mellan P. wendelboi och P. mlokosewitschii Ovan: P. cambessedesii Ovan: Midsommarpionen, registrerad som 'Nordic Paradox', ligger redan i startgroparna.
0 Comments
Har man väl blivit pionbiten är det inte bara blomningen som är värd att bevaka, så här års blir det många turer i trädgården för att se hur knopparna utvecklar sig. Ovan: Den röda Bondpionen P. officinalis 'Rubra Plena' en gammal trotjänare som jag minns från min barndoms lantliga trädgård. Med extra nostalgipoäng tillhör den de verkliga favoriterna. Ovan: En annan favorit är den betydligt modernare pionen, 'Lemon Chiffon', som registrerades av David Reath 1981. Här med regndroppar efter en efterlängtad skur. Ovan: Den röda Dillpionen P. tenuifolia 'Rubra Plena' är en av de allra tidigaste pionerna här i trädgården. Ovan: Hybriden 'Coral Charm' vill ha gott om plats, här på sjunde året fyller den en kvadratmeter med råge. Ovan: Prydligt formade 'Ellen Cowley' till vänster och en fröplanta till höger. Ovan: 'Sunny Girl' sjuårig planta med ett 40-tal blomstjälkar, behöver snart stöttas upp då blommorna blir stora och tunga. Ovan: Sista bilden visar en nykomling i trädgården, den ljust rosa Bondpionen 'Lize van Veen' en riktig raritet som än så länge bara har två knoppar.
Efter den extremt milda vintern, som inte ens förtjänade namnet vinter, har pionernas tillväxt startat flera veckor tidigare än normalt. Ovan: Den mycket tidiga hybriden 'Chalice' har skott som redan är 15 cm höga, nu är det bara att hoppas att det inte blir alltför många minusgrader på nätterna. De senaste nätterna har det varit ner till 5 minusgrader vilket gjort att skotten har slokat lite på morgonen, men efter någon timme har de repat sig igen. Ovan: Den storväxta hybriden 'Quitzin' planterad hösten 2015. I år ser det ut att bli ett tjugotal blomstjälkar. Ovan: Här har jag glömt bort att sätta etikett så jag får vänta på blomningen och hoppas på att jag känner igen den så att jag kan få rätt namn på den då. Ovan: Vildarten P. coreacea marocko, köpt som en pytteliten rot för några år sedan. Nu är det spännande att se om det blir blomma i år eller om jag måste vänta till nästa år. Ovan: P. corsica har en korthårig "päls" till skydd mot sena frostnätter. Ovan: En frösådd P. officinalis, liknar underarten huthii P. peregrina, fröplanta 5 år efter sådd.
Med anledning av den extremt milda vintern har pionernas tillväxt startat betydligt tidigare än andra år. Tidigast av alla är de arter som har sitt hemvist i medelhavsområdet. Här invid den varma husväggen har P.cambessedesii redan hunnit långt. En fröplanta av P. russoi. Hos den här arten är det ny-uppvuxna skotten tätt behårade, till skydd mot kalla frostnätter. Tidigast av alla är Rhodospionen, P.rhodia. På bilden en femårig fröplanta, jag hoppas på blomning nästa år.
För två år sedan fick jag en förfrågan från det Danska Pionsällskapet om jag ville komma och visa pionbilder från min trädgård vid deras årsmöte. Tyvärr var jag tvungen att tacka nej vid det tillfället. När jag i år fick en ny inbjudan tackade jag ja utan minsta tvekan, speciellt som Gitte Mosgaard, arbetskamrat sedan länge, lovade att följa med om där skulle uppstå några språkliga problem. Ovan ses från vänster Karsten Agersted, föreningens ordförande Peter Lunding och Birgit Agersted. Därefter Michael Miely med sambo, undertecknad och längst till höger Gitte Mosgaard. Ovan: Dagen inleddes med Michael Mielys bildvisning/föreläsning om sina pionodlingar och plantskola i norra Österrike https://www.paeoniamiely.com/shop/. Därefter presenterade han en hel rad av sina vackra hybrider, bl.a. 'Drolla', 'Rossweisse', 'Zemina' och 'Walkyre'. Ovan: Några av Mielys hybrider, bilder lånade från nätet. Mitt bidrag till dagen var att visa bilder från min trädgård med inriktning på hybrider samt en workshop, "Förökning av pioner genom frösådd". Här är föreningens medlemmar i full gång med att ladda krukorna med lecakulor, rosjord, såjord, isgrus och frön från Pionskogen i Burgsvik. Nu är det bara att placera krukorna på lämpligt ställe utomhus, tidigt nästa vår kan man förvänta sig de första livstecknen ovan jord. Efter en dag med mycket fika, mackor, mat och många glada pionvänner var det dags att åka hem till Sverige igen.
Några erfarenheter rikare: Trädgårdsmänniskor verkar vara vänliga själar var man än kommer och språket var inte alls något hinder för kommunikationen. Och aldrig skall jag kånka med mig isgrus till utlandet fler gånger... Vecka 48 har jag valt hybriden 'Nova' till "Veckans pion" 'Nova' är en av de allra tidigaste hybriderna. Redan i mitten av april tittar de knubbiga knopparna upp ur kalkkrossen. Några veckor senare, de karaktäristiska knopparna är lätta att känna igen i jämförelse med andra pionknoppar. Blomstjälkarna på den 60-70 cm höga plantan är mycket kraftiga. Här i blåsigt läge brukar jag ändå stötta lite under blomningen. 'Nova' är en Saunders-hybrid, en korsning mellan P. mlokosewitschii och P. macrophylla som registrerades 1950.
Blomman som bara har en lätt doft har rikligt med pollen och är därför omtyckt av bin och humlor. Sidoknoppar saknas. 'Nova' brukar vara förhållandevis billig i inköp och brukar finnas hos Warmerdam Paeonia där den dock är slut för den här säsongen. https://uk.paeoniapassion.com/cultivar.asp?id=86 Vecka 45 har jag valt pionhybriden 'Cytherea' till "Veckans Pion" här på pionsidan. Den starkt rosa halvfyllda hybriden 'Cytherea' är en korsning mellan Paeonia lactiflora och Paeonia peregrina. 'Cytherea' presenterades 1953 och är en av A.P. Saunders pionhybrider. 'Cytherea' har rikligt med pollen som lockar till sig bin och andra insekter. Som nyutslagen har 'Cytherea' starkt rosa färg. Om den doftar? Enligt min näsa har den en lätt doft som närmast liknar av doft av gräs. För varje dag bleknar blomman och när kronbladen faller har de hunnit bli ljust rosa. På plantan ovan ses blommor i alla utvecklingsstadier. Tack vare sidoknopparna
pågår blomningen förhållandevis länge. Sidoknopparna är ett arv från lactiflora-föräldern och den vackert inåtböjda formen på kronbladen är ett arv från peregrina-föräldern. 'Cytherea' har grova stadiga stjälkar som bara undantagsvis behöver stödjas. Höjd: 80-90 cm Blomningstid: Medel 'Cytherea' fick Amerikanska Pionsällskapets guldmedalj 1980. Från vecka 44, 2019 har jag för avsikt att presentera "Veckans Pion" här på Pionsidan. Den första "Veckans Pion" blir en av mina verkliga favoriter, arten Paeonia cambessedesii eller som den heter på svenska 'Balearpion'. Arten är endemisk och dess ursprungliga växtplatser i det vilda finns på Mallorca samt på någon av de andra intilliggande öarna. P. cambessedesii startar växtsäsongen tidigt, redan i slutet av april är skotten flera cm höga här i zon 1. Ett par veckor senare har bladen vecklat ut sig. Om man tittar närmare ser man att både stjälk, bladstjälkar och bladnerver är röda. När plantan kommit så långt i utvecklingen att blomman har slagit ut ser man även att bladen fått den typiska blå-grå-gröna färgen och de vågiga bladkanterna. Även på bilden till vänster ses de art-typiska vågiga bladen. Bladverket är fint hela säsongen och håller sig fint längre än hos någon annan pion här i min trädgård. Plantan blir 30-40 cm hög. De mörkt rosa blommorna blir 8-10 cm i diameter. Blomningstiden här är i mitten-slutet av maj. I likhet med andra pioner trivs P.cambessedesii i näringsrik jord med god dränering. Pionen har fått sitt namn efter den franske botanisten Jacques Cambesse'des. Trots att P. cambessedesii är en medelhavsväxt klarar den sig fint utan täckning här i min trädgård i zon 1. Jag har en planta som står skyddat vid en vägg mot söder och en planta i öppen rabatt, båda plantorna växer och blommar fint. P. cambessedesii kan som här på bilden ha fem pistiller, men upp till åtta lär förekomma. Ståndarna har rikligt med gult pollen som lockar till sig humlor och bin. Ovan: Frökapslarna är först gröna och blir på sensommaren röda innan de mognar fram i oktober. Ovan ser man den mogna frökapseln med de fertila svarta fröna och de röda "prydnadsfröna" som inte är fertila. För den som vill köpa frön av Paeonia cambessedesii har jag några fröpåsar till salu, fem frön för 25 kronor plus porto. Fröna är färska, skördade nu i oktober 2019.
Beställning sker via mail, adressen finns under "kontakt" ovan. I går var det dags för den årliga fröskörden hos Gunvor och Gustav Bering i deras Pionskog. Vädret var det bästa för fröskörd, torrt och soligt sensommarväder. En skylt visar vägen. Här i halvskuggan i skogsbrynet ses några av de hundratals buskpioner av sorten 'Purpurfläckig Buskpion' som växer i Pionskogen. Att de trivs gott behöver man inte tvivla på, knappt 20 år gamla mäter de 2 till 2,5 meter på höjden och bredden. Den här frökapseln behöver ännu ha några dagar på sig för att mogna och öppna sig. Torra frökapslar, som små konstverk. Trots att den gångna sommaren har varit den torraste någonsin har pionfröna utvecklat sig fint och är större än vanligt. Fröna skall nu ligga och torka några dagar, sedan lite rensning innan det blir dags för paketering. Det blir några hekto buskpionfrön till Svenska Pionsällskapet. För den som vill skapa sig en egen Pionskog kommer fröna att finnas att köpa i Pionsällskapets monter vid Nordiska Trädgårdars trädgårdsmässa i Älvsjö nästa vår. Ovan: Några bilder från Pionskogen i blomningstiden månadsskiftet maj-juni.
Pioner har sedan urminnes tider använts som läkeväxter och prydnadsväxter i Europa. Redan i det antika Grekland och kanske ännu tidigare användes pioner som medicinalväxt. Som prydnadsväxt tillhörde pioner de växter som allra tidigast infördes från det vilda och odlades i de första europeiska trädgårdarna. Bergpionen P. officinalis ssp officinalis är en av arterna som förekommit som medicinalväxt och ännu används som prydnadsväxt, till en början den enkla arten och sedan även i flera olika fyllda varianter. De bubbla varianterna, Bondpionerna, anses vara hybrider mellan P.officinalis och P. peregrina och benämnes P. x festiva i Sverige. Ovan: Bilderna visar några exempel på P. officinalis från frösådd, jag är osäker på vilka underarter de är eller om de är korsningar. Hur som helst är de mycket tåliga växter som pryder en solig plats i trädgården. Ovan: De enkla officinalispionerna har rikligt med pollen som uppskattas av humlor och bin. Ovan: Här ses ett bevis på att Bondpionen är en riktigt gammal prydnadsväxt. Bilden visar en del av ett blomsterstilleben med vit och röd Bondpion. Tavlan är målad av en holländsk mästare på 1600-talet och kan ses på Nationalmuseum. Även rosa Bondpioner förekommer på liknande blomsterstilleben från 1600-talet. Bondpionerna är robusta växter som kan bli hundra år och mer. Bondpion brukar, tillsammans med syren, vara de växter som dröjer sig kvar längst vid gamla övergivna torp och stugor. Det är inte helt ovanligt att man i försommartid hittar blommande Bondpioner vid någon gammal husgrund, långt efter att andra blomväxter blivit utkonkurrerade av gräs och sly. Ovan: Vit Bondpion ’Alba Plena’. Den vita Bondpionen slår ut ljust rosa och efter ett par dagar blir den rent vit. Ovan: ’Lize van Veen’ är en gammal kulturform som i färg beskrivs av leverantören Ruud Warmerdam vid Warmerdam Paeonia som ett mellanting mellan den vita ’Alba Plena’ och ’Mutabilis Plena’. Blomman på bilden är en första-års blomma och jag förväntar mig att plantan skall ge stora tätt fyllda blommor inom ett par år. Ovan: ’Mutabilis Plena’ när blomman slår ut är den mörkt rosa, efter några dagar bleknar blomman till ljust rosa. Ovan: ’Rosea Plena’ när blomman slår ut är den mörkt fuchsiarosa och bleknar succesivt. Bondpionerna är tåliga växter som klarar konkurrens och gör sig fint även i ett mindre välskött hörn av trädgården, där kan sedan bladen vissna ner i lugn och ro fram på höstkanten. Ovan: Den vanliga röda Bondpionen ’Rubra Plena’ i en cementkruka som stått ute i det fria året om de senaste 5 åren. Så här skall ju ingen pion behöva stå men jag kan inte låta bli att visa bilden som visar att en Bondpion kan både överleva och utveckla sig även under riktigt ogynnsamma förhållanden, i år hade plantan 12 fina blommor. I officinalisgruppen finns även några småväxta sorter som fungerar fint som trädgårdsväxter. Ovan: P. officinalis ’Anemoneflora’ bildar en 40-45 cm hög kompakt planta som pryder sin plats i ett stenparti eller i rabatten då plantan är stadig och bladen håller sig vackra fram till frosten kommer. Ovan: P. ’Nordic Paradox’ registrerades så sent som 2016.
Den här lilarosa fyllda dvärgpionen har varit känd i de nordiska länderna under flera olika namn bl.a. ”Midsommarpion”. Det finns herbarieexemplar av den här växten bevarade från 1600-talet, så bevisligen har den funnits i minst 400 år. Den här 50 cm höga plantan är i likhet med P. ’Anemoneflora’ troligen en mutation/variant av P. officinalis ssp humilis. Den bildar en kompakt planta som håller sig fin hela säsongen. |
Välkommen att kommentera eller ställa frågor i "comments" eller under fliken kontakt.
December 2023
|