|
|
||||
 Ovan: I februari tyckte jag att svavelpionens skott hade lite för bråttom upp så då la jag på lite extra kalkross men nu är våren definitivt på gång och inget kan hindra skotten från att leta sig upp mot ljuset.  Ovan: På närmare håll ser man de frosttåliga spetsiga höljen som skyddar knoppar och blad som är mer köldkänsliga.
0 Comments
 Ovan: En av de mindre vanliga pionarterna, Paeonia wittmanniana, växer här vid lusthuset i Botaniska Trädgården i Visby.  Ovan: I månadsskiftet maj-juni slår blommorna ut.  Ovan: På närmare håll ser man att vinröda ståndarsträngar och märken tillsammans med de gula ståndarknapparna kontrasterar effektfullt mot de rent vita kronbladen.  Ovan: När det gäller pionarter i trädgårdsodling är det inte helt ovanligt att det är frågan om hybrider, korsningar med andra arter, men jag tror att man i det här fallet kan lita på plantans etikett.
Det vanliga sättet att föröka pioner är genom delning, då får man en ny planta med samma egenskaper som moderplantan. Det går även att föröka pioner genom frösådd men då kan man inte veta hur den nya pionen kommer att se ut förrän den blommar, vilket brukar dröja 4-5 år.  Ovan: Den här limefärgade fyllda frösådda pionen har jag gett trädgårdsnamnet "Signe", plantan blommar nu tredje året och har hunnit bli sju år.  Ovan: "Signe" är en fröplanta efter den halvfyllda ljusrosa hybriden 'Blushing Princess', pollengivaren är okänd. Ovan: I verkligheten har den här pionhybriden lite grönare färg än fotot vill visa, en färg som jag inte har sett på någon pion tidigare.
När jag har haft visningar av pionerna här i trädgården har besökarna fått rösta på den pion de tyckt varit vackraste och i och med det har de deltagit i en utlottning av en pionplanta.  Ovan: 'Cytherea' fick sju av de 84 inlämnade rösterna och det räckte till segern och titeln "Den Vackraste Pionen" i år. Det var tätt i tätstriden, det var tre pioner som fick sex poäng vardera och därmed hamnade de på delad andra plats. Jag skall med en gång erkänna att tävlingen inte på något sätt är rättvis eftersom de tidiga pionarterna har blommat över innan jag har visningarna och luktpionerna knappt hade börjat blomma när visningsperioden var över. Ovan: De tre pionhybriderna som delade andraplatsen, från vänster 'Red Charm', 'Lemon Chiffon' och Lovely Rose'.  Ovan: Vinnaren av den utlovade pionplantan, Birgitta Karlsson försöker här att gömma sig bakom sin pionbukett.
Nu går det mot final i årets pionblomning här i trädgården, luktpionerna är som vanligt sist ut. Här kommer en hel rad med fluffiga skönheter. Foto från igår och idag.  Ovan: Luktpionen 'Raspberry Sundae' har fått sitt namn efter en glassdessert och lever upp till förväntningarna, åtminstone vad namnet anbelangar.  Ovan: 'Dresden Pink' blev en av årets positiva överraskningar. Just nu min favorit bland rosa dubbla luktpionerna.  Ovan: 'Summerglow's perfekt byggda blommor har en alldeles egen pastellfärg som tyvärr inte alls kommer fram på det här fotot. Ruud Warmerdame beskriver färgen som ljust persikofärgad bleknande till svagt gul. Det här är en korsning mellan 'Lady Alexandra Duff' och 'Claire de Lune'. Skall man vara noga så är det här alltså en hybrid och inte en luktpion, men då den har luktpionutseende får den platsa här..  Ovan: 'Dr Alexander Fleming' har många stora blommor, här har de hunnit långt i blomning och blivit utsatta för stark sol, därav silverkanterna.  Ovan: 'Chiffon Clouds' levererar stora nyponrosliknande blommor som i år uppmätts till 18 cm i diameter. Blomman slår ut ljust rosa och bleknar efter någon dag till vitt. Många sidoknoppar förlänger blomningstiden. OVan: 'Chiffon Clouds' x 2  Ovan: Det här är en 8:a årig fröplanta, efter frömamman 'Chiffon Clouds', som jag gett trädgårdsnamnet "Anne-Dorthe"  Ovan: En av de mer färggranna av luktpionerna är den väldoftande 'White Cap', här skymtar 'Green Halo' i bakgrunden.  Ovan: Den svagt rosa 'Adorable'.  Ovan: Som runda kerubkinder är 'Angel Cheeks´s' välformade blommor.  Ovan: Roten till den här pionen var den minsta och sämsta jag någonsin har köpt, nu efter 5 år har den trots allt växt till en kraftig planta med stadiga stjälkar och stora välformade blommor. Monsieur Dupont är en ny favorit som slår de flesta vita dubbla pioner jag har här i trädgården.  Ovan: Mrs F. D. Roosevelt, mer romantisk kan väl knappast en blomma bli. Till vänster i bilden har en liten sidoblomma från 'Pastelegance' smugit sig in.  Ovan: 'Mrs F. D. Roosevelt' igen  Ovan: Sist i luktpionkavalkaden kommer den välkända 'Bowl of Beauty'
I år kändes det inte som om det var läge för "Öppen Trädgård" istället bokade jag in besökarna i olika grupper. Det blev tio olika visningstillfällen på lika många dagar. Jag kan verkligen rekommendera den som har tid och möjlighet att bjuda in till trädgårdsvisning. Man kan alltid testa med en mindre grupp och bjuda in några vänner och bekanta när pionerna blommar som bäst. Om man inte ha så många pioner att visa upp kan man satsa på finporslin och hembakat, då brukar alla bli nöjda ändå.  Ovan: Här i trädgården brukar solen skina för det mesta så här på försommaren, så ochså i år. Som på beställning kom ett par nattliga regnskurar vilket gjorde att pionerna såg ovanligt fräscha ut i år. Margaretha har vissa problem med att bestämma sig för vilken pion som är vackrast.  Ovan: Hybriden 'Soft Salmon Sauser' en femårig planta som de sista två åren blivit riktigt stor och mäter en meter på höjden och bredden. I den här trädgården som har en torr jordmån brukar pionplantorna växa till storleken Medel, men i år har de allra flesta plantorna antagit storleken XL  Ovan: Ingen Pionvisning utan fika. I år hade jag anbefallt "Fikakorg medtages" med hänvisning till smittorisken, och egen bekvämlighet.  Ovan: Hybriden 'Sunny Boy' en treårig planta som i år har åtta riktigt fina fyllda blommor och börjar äntligen göra skäl för priset.  Ovan: Om man har tillräckligt många pionplantor kan man kosta på sig att klippa av några blommor.  Ovan: Vill man snåla in på pionerna kan man blanda ut med prästkragar.
Ovan till vänster: Ingen besökare slipper ut från trädgården utan att först ha lagt sin röst på "Den Vackraste Pionen" och är därmed med i en utlottning av en pionplanta. Till höger: Det har samlats 84 röst-lappar i den gamla kakburken under piondagarna och Eva Johansson som är den sista besökaren hjälper till och drar vinnaren av pionplantan. I nästa blogginlägg presenteras "Den Vackraste Pionen"  Ovan: Hybriden 'Vanilla Schnapps' imponerade i år, huvudblommorna mäter 20-21 cm i diameter.  Ovan: 'Garden Peace' lyser på långt håll med sina rent vita blommor.  Ovan: 'Garden Peace' skiljer sig från andra pioner med sina röda stjälkar, med sina stora blad och höga växtsätt är det bra om den får en något sånär vindskyddad plats.
 På bilden ovan ses två glada damer som besökte trädgården förra sommaren. Den som vill komma och se pionblomningen här i trädgården är välkommen att boka en tid för sig själv eller för ett mindre sällskap. Själv är jag inte färdigvaccinerad än, så jag håller distans.
Tidsbokning på mailadress [email protected] Pionplantor i kruka kommer att finnas att köpa, så långt lagret räcker. Jag tror att den bästa pionblomningen här i trädgården kommer att infalla mellan 5 juni till 15 juni. Välkommen att boka din/er tid! På den här länken kan du se några bilden från Pionens Dag 2019: www.pionsidan.com/blogg/stort-intresse-for-pioner-vid-tidigt-firande-av-pionens-dag Jag har roat mig med att så frön av pioner varje år sedan 10 år tillbaka. I regel dröjer det 4-5 år innan den första blomman visar sig på fröplantorna och vid det här laget är det ett antal plantor som har gått i blom. Hittills är det några pionplantor som artat sig extra bra och därför fått en permanent rabattplats. Så här på vårkanten är det alltid lika spännande att inspektera pionernas tillväxt här i trädgården, och extra intressant är det att se hur de egna frösådda plantorna utvecklat sig sedan föregående år.  Ovan: Sjätte säsongen efter sådd skall nu Rhodospionen blomma för första gången, det ser ut att bli två blommor i år. Då arternas fröplantor oftast liknar sina föräldrar tar jag för givet att blommorna blir vita. Riktigt helt säker kan man aldrig vara då pionarter har en förmåga att hybridisera om det finns andra arter som blommar samtidigt i trädgården.  Ovan: Den fyllda vita "Signe" är den av mina fröplantor som har haft snabbast utveckling då det gäller antal knoppar, nu den sjätte sommaren efter sådd är det 13 blomstjälkar på gång, Moderplantan är 'Blushing Princess', en pion som är känd för sina goda modersegenskaper.  Ovan: "Leena" ingår i samma syskongrupp, sådd i juni 2015, som den föregående "Signe". "Leena" har inte samma våldsamma utvecklingstakt utan nöjer sig med 4 knoppar i år. Det här är en lågvuxen stabil planta med stadiga stjälkar som inte behöver stödjas. Blommorna blir cremegula. Ovan: Två syskonplantor efter 'Lemon Chiffon' sådd 2015. "Prudence" till vänster liknar moderplantan och får stora fyllda gula blommor medan "Wera" till höger är lågväxt och får cremegula enkla blommor. Ovan: De frösådda arterna P. peregrina till vänster och P. corsica till höger liknar sina mödrar och blommar i rött respektive rosa. Båda plantorna är från frösådd 2013.  Ovan: Den vita, enkla luktpionen "Topanga" sådd 2013 avvaktar ännu ett tag, lika bra är det då det för närvarande är en period med frostnätter.  Ovan: Här är spänningen oliiiiiiidlig, fröplantan "Helen" efter moderplantan 'Sunny Boy' skall blomma för första gången, Skotten ser smala ut på den missvisande bilden, men om man tittar uppifrån ser man tydligt två knoppar. Nu är det bara att vänta och se vilken färg och form blommorna får.
I dag är det vårens värsta blåsväder men eftersom jag har en alldeles ny mobil vill jag inte vänta med att testa kameran så det blir ändå en liten tur bland alla uppstickande pionknoppar i trädgården i dag.  Ovan: Den rosa Bondpionen, P. x festiva 'Rosea plena' tillhör de tidigare sorterna här i trädgården.  Ovan: Den tidiga hybriden 'Nova' är lätt att skilja från andra pioner, ingen annan sort visar sina knoppar så tidigt på säsongen.  Ovan: Den dubbla gula hybriden 'Sunny Boy' är nu inne på tredje året efter planteringen, Plantan har nu etablerat sig väl och ser ut att få åtta blommor i år. Det här är den pion som grävt störst hål i min plånbok.  Ovan: Medan den här tillhör gruppen "fådda frön" och alltså inte har kostat mig någonting alls. En rosa enkelblommande fröplanta som blir större för varje år.  Ovan: P. corsica, klädd i päls för att klara av kylan i bergen på ön Korsika. Den här pionen klarar även klimatet här i zon 1. Väldränerad växtplats är en förutsättning.  Ovan: P, cambessedesii från bergstrakterna på Mallorca har tagit skydd av husväggen.
Här i den väldränerade rabatten i zon 1 börjar nu medelhavspionerna att sticka upp sina näsor ur gruset. Om du vill se pionerna i blom kan du hitta P. cambessedesii, P. rhodia och P. corsica om du öppnar länken till min artlista i Pionarkivet här ovanför. P. clusii och P. coreasea har inte blommat här ännu så jag får återkomma med bild på plantor i blom.  Ovan: P. cambessedesii, Balearpionen har sin naturliga växtplats på Mallorca men klarar sig bra här i väldränerad jord.  Ovan: P. rhodia, Rhodospionen härstammar som namnet säger från ön Rhodos. Det här är en frösådd som är inne på sjätte året och kanske, kanske har den knopp i år.  Ovan: P. coriacea var. maroccana, här är det helt klart knopp på gång. Extra spännande då jag inte sett den här arten i blom tidigare. Det är den enda pionarten, mig veterligen, som härstammar från Afrika. Den är van vid kylan i Atlasbergen så den tål den Gotländska vintern.  Ovan: P. corsica med sina extra knubbiga näsor. Det här är en fröplanta som nu är inne på sitt åttonde år och tredje blomningssäsong.  Ovan: En liten planta av P. clusii som tittar upp ur gruset, den är inköpt från albiflora.be för några år sedan. Den var mycket liten vid leveransen och har varit långsam i växten men kanske blir det en blomma i år, eller kanske nästa...
|
