Om man inte vill lägga pengar på att köpa pionrötter kan man själv få fram fina plantor genom att så pionfrön. Det tar några år, fyra till fem, innan man kan räkna med att fröplantorna blommar så om man tänker att tid är pengar så är kanske vinsten inte så stor ändå. Hursomhelst är det en spännande väntan och ibland blir resultatet bättre än man har vågat hoppats på. Här visar jag ett antal pioner som jag har fått fram genom frösådd under de senaste 10 åren, alla frön har varit fritt pollinerade i trädgården.
Ovan: "Keanu" har fått låna namnet av ett barnbarn, tyvärr har jag ingen koll på vilka fröföräldrarna är men troligen är fröföräldern en hybrid från Fawkner. Plantan har riktigt fina röda halvfyllda blommor och låga mycket stadiga stjälkar som inte behöver stöd.
Ovan: "Topanga", har lånat namn av ett annat barnbarn. Frömamman är den ljust rosa luktpionen 'Chiffon Clouds', fader okänd.
Ovan: "Anne-Dorthe" kommer från samma "syskonkull" som ovanstående helvita enkla "Topanga", fröföräldern är 'Chiffon Clouds'. Plantan blommar sent och har ovanligt stadiga stjälkar för att vara en fylld luktpion.
Ovan: "Leena", frömamman är 'Blushing Princess'. Plantan har mycket stadiga stjälkar som inte behöver stöd.
Ovan: "Wera", en låg planta med mycket stadiga stjälkar. 'Blushing Princess' är frömamma även till den här pionen. Intressant att blomman har´chokladbruna foderblad, vilket jag inte har sett hos någon annan pion.
Ovan: Fröet till den här plantan kommer från en Quadhybrid.
Ovan: Min första och äldsta fröplanta, en officinalis som jag sådde 2012.
Ovan. Det här är troligen en Dauricahybrid.
Ovan: "Store Thor" är en tioårig fröplanta, intressant att blommorna är tätt fyllda trots att fröet kom från den enkla luktpionen 'White Wings'. Den här pionen slår ut sist av alla i min trädgård.
Ovan: Två nya fröfavoriter: P. cambessedesii som korsat sig, troligen med en Svavelpion P. mlokosewitschii som stått som närmaste granne i rabatten. På bilderna nedan ses frömamman till vänster och den troliga pollenleverantören till höger.
Korsningarna mellan P. cambessedesii och P. mlokosewitschii har rödaktiga stälkar och blågrågröna blad som frömamman men är betydligt slankare i växten.
